Det är ovanligt att en serie är vardaglig men samtidigt helt oförklarlig. Men behöver inte titta länge på The OA för att bli en lojal följare, och stämningen i serien är helt enkelt för diffus för att beskriva. Den vandrar en skör linje mellan spännande obehag och trygghet i vetskapen att inget oärligt skräckfyllt kommer att ske.
I The OA så möter vi Prairie Johnson som, efter att ha blivit kidnappad och utsatt för mystiska experiment, får svårförklarliga övernaturliga förmågor. Detta leder, bland annat, till att hon får tillbaka sin syn trots hennes medfödda blindhet.
När hon återvänder från sin ofrivilliga frånvaro så bestämmer hon sig för att konfrontera sina minnen och ta itu med vad som har hänt. Hon beslutar för att söka upp personer hon träffade under sin oplanerade frånvaro.
Men för detta behöver hon hjälp. Därför anlitar hon ett flertal personer som är särskild lämpade att hjälpa henne. Genom Prairies berättelser får vi ta del av återblickar från hennes upplevelser.
Vad som gör serien ett måste att uppleva är att dåtid och nutid vävs samman på ett unikt och fångande sätt. Samtidigt som framtiden blir ett verktyg för att besvara gamla frågor.
Som tittare vet man aldrig riktigt hur man ska förhålla sig till saker och ting. Givna begrepp så som sanning och verklighet blir hela tiden allt mer luddiga.
Många påstår att 90-talet var guldåldern för serier som handlar om övernaturliga mysterier. Mycket på grund av att klassiker så som X-files och Millenium dök upp i rutan.
Men när dessa serier tappade i popularitet så var det under lång tid ganska svalt på den fronten. När The OA dök upp så var det helt klart ett välkommet inslag att det återigen producerades serier som inte bara väcker frågor som är relevanta för tiden vi lever i, utan även kombinerar flera olika aspekt av spänning, övernaturlighet, science fiction och mysterier.
